Insändare

Ett av de mest effektiva sätten att nå ut till en större grupp människor är genom insändare. Skicka gärna in en insändare om svensk vapenindustri eller militär. Här kan du få inspiration på innehåll. Kopiera rakt av eller ta valda delar av insändarna nedan och lägg till dina egna tankar. I ”insändarskolan” nedan ges tips på vad som är bra att tänka på när du skriver. Lycka till!

Insändarskolan

Tidning: Välj vilken tidning du vill skriva i. Gå in på insändarsidan och läs anvisningarna. Följ dem. Ibland har en och samma tidning olika avdelningar för insändare och debattartiklar, där debattartiklarna är längre. Insändare är oftast lättare att få in och om du skriver kort läser fler. Tänk efter vem som läser tidningen och hur du ska forma budskapet så att läsaren kan identifiera sig med dig och ta till sig budskapet.
Mål och målgrupp: Tänk efter vem det är du önskar nå och med vilket budskap. Kanske vill du få läsarna att inte investera i vapenindustrin, kanske få dem att delta i aktioner mot vapenexport. Fundera på vad du vill uppnå med insändaren.
Idéstorm: Sätt dig ner med datorn eller med papper och penna och skriv ner alla idéer du kommer på som du skulle kunna tänka dig att ha med i en insändare kring svensk vapenexport. Välj sen ut en eller två som du går vidare med.
Fakta: Använd fakta från pålitliga och erkända källor, gärna från dem som tycker annorlunda än du själv, t.ex. ”Inspektionen för strategiska produkter (ISP) skriver i sin årsrapport för 2007 att …” Ange gärna varifrån informationen kommer men undvik fotnoter om det inte är en längre debattartikel.
Inspireras: Läs andra insändare och lär dig av hur de argumenterar och hur de uttrycker sig. Det är absolut inte fel att använda andras goda argument, men formulera gärna dem själv. Googla gärna på vapenexport eller skriv ”svensk vapenexport” på Eniros nyhetssök för att se vad andra har skrivet om svensk vapenexport för att få både fakta och argument för och emot vapenexport.
Berör: Sällan förändrar någon sin ståndpunkt eller engageras till handling enbart genom fakta. Målet bör vara att få läsaren att känna något, t.ex. empati eller ilska, som leder till handling. Detta åstadkommer man bäst genom berättelser, t.ex. ”sjuåriga Siad omkom i förra veckan genom en attack från amerikanska soldater beväpnade med svenska vapnet AT 4. Siad ville bli läkare när hon blev stor och var älskad av hela byn.” Att väcka empati handlar oftast om att få läsaren att sätta sig in i offrets situation. Detta kan du bland annat göra genom att berätta hur du själv påverkas eller känner inför något. Bre inte på för tjockt med adjektiv. Det mer återhållsamma ”USA:s krig är oetiskt” kan vara bättre än ”USA:s krig är enormt katastrofalt”. Låt läsaren själv sätta ord på känslorna.
Personligt: Din insändare har möjligheten att beröra mer om du har något personligt att berätta kring det temat du väljer att skriva om. Det kan vara en aktion mot vapenexport du har varit på eller kanske en berättelse du har hört från någon. Om du inte har något personligt kan du skaffa dig det t.ex. genom att kontakta en irakier som har drabbats av vapen i ett krig. Ring eller ta en fika med personen och hör hans eller hennes berättelse. Kanske har du gjort militärtjänst, besökt ett fattigt eller konfliktdrabbat land, eller något annat du kan koppla till vapenexport.
Aktuellt: Det är större chans att din insändare tas in om den anknyter till något aktuellt. Därför är det bra att följa nyheterna och fundera på om något som händer kan kopplas till vapenexport och den insändare du tänker skriva. Det kan t.ex. vara att en ny vapenaffär har fått tillstånd eller en årsdag av ett krig dit Sverige säljer vapen.
Beskriv: istället för att skriva ord som kan vara svåra att förstå som t.ex. ”avrustningsaktion”, skriv istället ”de gick in och hamrade på vapen avsedda för Irakkriget”.
Signatur: Många tidningar vill inte ta med insändare om de inte är signerade med ett fullständigt namn. Att underteckna med fullständigt namn ger också större trovärdighet och möjlighet för andra att kontakta dig för att ge respons (även om detta är sällsynt). Skriv gärna något om dig själv efter ditt namn som läsaren kan identifiera sig med, alternativt som ger dig större trovärdighet t.ex. Karolina Karlsson, Karlskoga (om du skriver i Karlskoga Kuriren), Karolina Karlsson, medlem i Svenska Kyrkan (om du skriver i Kyrkans tidning) eller Karolina Karlsson, professor/diakon/student i freds- och konfliktkunskap, Uppsala Universitet.

Kortare insändare 1: "JAS-plan hjälper inte de HIV-sjuka miljonerna i Sydafrika"

En fattig sydafrikansk kvinna med ett hiv-smittat barn i sin famn ser ett svenskt JAS-plan skjuta fram över hennes kåkstad i Johannesburg. Jag har svårt att tro att hon känner att vapenköpet var välinvesterade pengar, när hennes familj inte har mat för dagen eller möjlighet att få medicin för sitt barn. Förra året var Sydafrika den största köparen av svenska vapen. 1300 miljoner kr fick de betala för svenskt krigsmateriel. Detta i ett land där nästan hälften av Sydafrikas befolkning på cirka 45 miljoner (2001) räknas som fattig. Antalet hiv-positiva uppgår till ungefär 4,7 miljoner (2002). Sydafrika har rätt att själv bestämma vad de ska prioritera i sin budget, men det betyder inte att Sverige måste sälja vapen till dem. I Sveriges utrikespolitik pratar man mycket om fattigdomsbekämpnings vikt, men att sälja vapen för miljarder kr till fattiga länder går helt i motsatt riktning. Under 2000-talet har Sveriges vapenexport tredubblats. Det är dags att Sverige slutar att sprida död och lidande genom denna destruktiva export och istället stödjer demokrati och fredligt förebyggande av väpnade konflikter. Namn, stad Publicerad i Metro den 17 september 2008.

Kortare insändare 2: "Sveriges brottsliga vapenexport"

Om en person skulle förse en terrorist med vapen som sen användes för att döda civila skulle det vara brottsligt. Men om en stat förser en annan stat med vapen som används för att döda civila så anses det vara helt legitimt och laglydigt. Är det inte något snett med en sån världsordning? Sverige är den näst största vapenexportören i världen räknat per invånare. Under 2000-talet har vår vapenexport tredubblats, bland annat med hjälp av Irakkriget där USA flitigt använder svenska vapen i dödandet av civila. Visst kan det ge lite inkomster för svenskar i form av aktieutdelningar och några kronor i skatteintäkter som svenska vapenföretag betalar till staten, men jag betackar mig sådana blodspengar. Kalla mig naiv om ni vill men jag tror att Sverige kan spela en positiv roll internationellt istället för att bidra med död och lidande genom svenska vapen. Namn, stad

Kortare insändare 3:"Den svenska vapenexporten – ett cyniskt förfarande med människoliv!"

Många medborgare i Sverige är omedvetna om att Sverige är en av världens största vapenexportörer. Sveriges lagstiftning är förhållandevis restriktiv när det gäller export av vapen och ett riksdagsbeslut ifrån 1971 stipulerar att de länder som importerar vapen ifrån Sverige ska respektera de mänskliga rättigheterna. Dessa lagar följs inte och Sverige, med den svenska riksdagens goda minne, exporterar krigsmateriel till länder som systematiskt och grovt kränker mänskliga rättigheter. Vapen som det cyniskt tjänas miljonbelopp på, säljs till diktaturer som Pakistan, Saudiarabien och Tunisien. Även länder som är krigförande såsom USA i kriget mot Irak får sin beskärda del av svensktillverkade vapen som används emot civila. Bl.a. har det svenska granatgeväret Carl Gustaf som tillverkas av Saab Bofors Dynamics sålts till ett 40-tal länder runt om i världen. Denna svenska dubbelmoralen avseende vapenexporten är fullkomligt oacceptabel för ett land som påstår sig värna om demokrati och mänskliga rättigheter. Glädjande nog finns det inom Sverige ett växande motstånd mot vapenindustrin. Nya grupper och rörelser organiserar sig emot det statligt sanktionerade våldet i form av vapenexport. Ett exempel på detta är nätverket Ofog som under oktober månad utfört ett antal aktioner bl.a. emot Bofors i Karlskoga. Förhoppningen är att motståndet ytterligare ska växa för jag och många med mig kan i alla fall inte se meningen med att medvetet exportera våld och död till tusentals människor. Det är oetiskt och framför allt fruktansvärt cyniskt. Namn, stad

Ganska lång insändare: "Svenskar deltar i krigsbrott"

”Chef för framgångsrikt Malmö-företag dömd för medhjälp till krigsbrott.” Detta är en fiktiv rubrik, men i en rättvis värld skulle det kunna vara en rubrik på förstasidan i Sydsvenskan. Företaget Aimpoint i Malmö är bland de världsledande tillverkarna av kikarsikten för militärt bruk. Företaget uppger att 400 000 av deras kikarsikten används för militära syften idag. En av deras största kunder är den amerikanska armén som använder dessa kikarsikten som standard på deras skjutvapen. Sverige har gett tillstånd till att exportera dessa kikarsikten och annan krigsmateriel till USA under pågående krig och ockupation av Irak. I boken En desertörs bekännelse skriver den amerikanska soldaten Joshua Key: ”Jag litade på vad min president och mina befäl sa åt mig. Någon var tvungen att befria världen från massförstörelsevapen.” Han beskriver hur han natt efter natt gjorde räder i irakiska hem där de letade efter bevis på terrorism och vapengömmor, men aldrig hittade några, bara civila irakier som de misshandlade och vars hem de rånade och förstörde. Key beordrades att vakta ett sjukhus där han i många dagar hade kontakt med en orädd och leende sjuårig irakisk flicka med mörkbruna ögon. Han brukade ge henne mat och prata lite med henne. En dag när han såg henne kommande springa mot honom tog han upp ett matpaket som vanligt då ”hennes huvud exploderade som en svamp”. Det familjära ljudet från en amerikansk M-16 hade hörts. Det var en amerikansk soldat som hade skjutit ihjäl flickan. Soldaten Keys uppgift var att jaga irakiska terrorister men hans slutsats blev ”Det var vi, de amerikanska soldaterna, som var terroristerna. Vi terroriserade irakierna.” Key deserterade av samvetsskäl från den amerikanska armén och lever nu på flykt i Kanada. När det sker folkrättsbrott som invasionen och ockupationen av Irak måste vi åtminstone fråga oss själva om vi är medskyldiga till brottet. I ord förklarade Sveriges regering att USA:s krig gick emot internationella lagar och var oetiskt. I handling däremot signalerade vi ”kör på” genom att sälja svenska vapen som aldrig förr till USA som användes i folkrättsbrottet. Sannolikt satt ett Malmö-tillverkat kikarsikte från Aimpoint på den M-16 som dödade den sjuåriga irakiska flickan med mörkbruna ögon. Liksom den som tillverkar och säljer en bomb till religiösa fanatiker som dödar civila ställs till svars borde tillverkare av vapen till en folkrättsvidrig invasion dras inför rätta. Soldaten Key följde sitt samvete och deserterade från hans nations armé. Även om vi svenska medborgare inte håller i vapnen som skjuter barn i Irak så är vi ansvariga för de vapen som tillverkas i vårt land. Vill vi Malmöbor ha produktion i vår stad som är en del av dödandet av småflickor och som underlättar folkrättsbrott? Jag vill kunna gå stolt på Malmös gator och veta att min stad bidrar till fred och utveckling i världen, inte till krig och terrorism. XXX XXX, aktiv i nätverket Ofogs kampanj Avrusta och boende i Malmö Publicerad i Fria tidningar

Längre insändare: "Vi kan inte slå oss för bröstet längre"

När det gäller humanitära insatser i världen slår Sveriges politiker sig gärna för bröstet. Och visst ska vi vara nöjda med de insatser vi gör för krigsdrabbade, svältande eller sjukdomsdrabbade människor runt om i världen. Som den rika nation vi är har vi naturligtvis ett moraliskt ansvar att hjälpa människor som råkat födas i mindre välmående nationer. Det är dock inte alltid som vi tar vårt moraliska ansvar på allvar. Det finns en annan mindre smickrande sida som många svenska politiker ogärna talar öppet om och som väldigt få av oss medborgare därför känner till. För hur många vet egentligen att Sverige är en av de absolut största vapenexportörerna i världen? Och hur många känner till de förödande konsekvenser som denna export medför? Svenska vapen bidrar till att göda krig och konflikter. De bidrar till brott mot de mänskliga rättigheterna. De bidrar till fattigdom och de bidrar till att stärka diktaturer. Sverige exporterar idag mer vapen än någonsin tidigare. Vapenexporten har faktiskt tredubblats under 2000-talet. Förra året exporterade vi näst mest vapen i hela världen räknat per invånare. Trots att demokrati är en huvudlinje i svensk utrikespolitik säljer Sverige vapen för miljontals kronor till en rad diktaturer, däribland Pakistan, Saudiarabien och Tunisien. Om vi tar demokratibegreppet på allvar borde det vara en självklarhet att inte tillåta export till (eller import från) länder där medborgarna inte har inflytande över importen eller till och med riskerar att fängslas om de protesterar mot den. Krigsmaterielexport till diktaturer legitimerar diktaturen och motverkar möjligheterna till en demokratisk utveckling. En av de grundläggande förutsättningarna för vapenexport i Sverige är sedan 1971 års riksdagsbeslut också att mottagarländerna ska respektera de mänskliga rättigheterna. Trots detta tillåts export till en rad länder som grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Svenska vapen säljs även till länder med stor fattigdom, där vapenköpen direkt motverkar arbetet mot fattigdom. Det är ett grundläggande problem att världen väljer att prioritera militära satsningar istället för att lösa problemen med fattigdom. För varje krona som läggs på bistånd i världen läggs över 10 kronor på militära rustningar. Att utrota fattigdomen i världen är en av mänsklighetens största moraliska, politiska och ekonomiska utmaningar och en förutsättning för fred, stabilitet och hållbar utveckling. Artillerigranaten Excalibur från Bofors fick för någon månad sedan motta utmärkelsen "Top 10 Inventions of 2007", som delas ut av den amerikanska armén. Granaten är inte ens färdig för serieproduktion än, men ett hundratal har ändå redan sålts till USA som använt dessa i Afghanistan och Irak. Granatgeväret Carl Gustaf av Saab Bofors Dynamics har sålts till över 40 länder. Det har använts i en mängd krig, bland annat i Burma. Under tiden växer motståndet allt mer och nya organisationer och nätverk poppar upp i kampen mot vapenindustrin. Ett av dessa är det svenska nätverket Ofog som på senare tid genomfört en rad aktioner i syfte att få stopp på den omoraliska svenska vapenexporten. Men det behövs fler som står upp mot de svenska dödsredskapen och som sätter press på regering och riksdag. Jag både tror och hoppas att så också kommer att ske. Sveriges riksdag måste förr eller senare ställa sig frågan om man menar allvar med att bidra till en fredligare värld eller om man vill vi fortsätta den dubbelmoral där blod, lidande och mänskliga rättigheter kan offras för mer pengar. Namn, stad

Några exempel på publicerade texter om vapenexport:

”Förbjud svensk vapenexport” Debattartikel 2008.02.09 av förre ärkebiskop KG Hammar
Blogginlägg 2008.08.22 av Aggeman som beklagar det faktum att ett svenskt vapen fått fint pris
”Svenska dödsmaskiner” - Ledare av Linus Brohult i Stockholms Fria 2008.03.22.